Ledsen Malin!

Detta är verkligen inte min vecka. Alla har vi nederlag och jag brukar kunna hantera de på ett bra sätt och sedan gå vidare och fokusera på framtiden. Men av någon anledning så känns det väldigt tungt denna gång. Många som bloggar delar mest med sig av sina positiva nyheter, och undanhåller saker som är jobbiga och negativa vilket leder till att man framställer sig som bättre än vad man är. Detta är helt förståeligt då man som bloggare ofta får ta mycket kritik och bedöms och granskas för allt man gör.

Jag försöker dock att ge en liten mer verklighetsbaserad bild av mig själv även om jag i många fall låter saker vara privata. I de flesta av fallen så är det när saker handlar om mina nära och kära och då jag inte skriva ut saker om de här. I detta fall handlar det dock enbart om mig.

Det hemliga som jag skrev om i måndags kväll var att jag var på väg hem. Ingen hemma visste att jag var på väg för att jag ville överraska de. Överraskade vart de verkligen och jag kan inte beskriva hur glad jag var över att träffa mina hundar. Orsaken till att jag åkte hem och dit jag vill komma är att jag hade tid för uppkörning. Jag klarade det tyvärr inte och jag tog det väldigt hårt. Jag vart otroligt ledsen och arg på mig själv för att jag misslyckades! Ännu mer ledsen vart jag när jag efter uppkörningen när jag redan var väldigt ledsen stod på tågtrafiken i Hallsberg med Madicken i famnen och skulle säga hejdå. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte sluta gråta. Min finaste älskade Madicken.

Jag som annars nästan alltid är väldigt glad har sedan igår varit konstant ledsen. Jag har en otäck jobbig känsla i kroppen som inte vill släppa mig. Jag vet inte om det är så att jag håller på att bli sjuk och känner mig nere pga av det eller om jag känner mig påväg att bli sjuk för att jag är ledsen.

Jag är glad att Kim kommer i helgen och muntrar upp mig. Kram till er alla!