Att sätta krav på sig själv!

När jag bestämmer mig för något så går jag in för det med 120%. Jag brukar säga att det finns inget mellanting för mig utan antingen gör man det eller inte alls. Så är det självklart inte i alla fall men när jag verkligen vill, är motiverad och bestämt mig så brukar det bli så. Jag har under många års tid sagt att jag inte ska ha körkort! För det första så har jag inte haft något intresse för det i huvudtaget eller ens känt något behov av det. Men en annan stor anledning till att jag inte ens tänkte tanken var för att jag alltid har varit så rädd för att sitta bakom ratten, tanken på att det är jag som hanterar ett fordon och kan orsaka eller bli orsakad en olycka. Allt detta skrämmer mig så otroligt. Jag har aldrig känt "shit vad kul att få lära sig att köra bil".

I höstas fick jag äntligen känna känslan av att tycka att det är roligt att köra bil. Men det var först efter att jag lärt mig ha kontroll över bilen, lärt mig att köra så pass bra att jag kunde känna mig säker som jag kunde släppa loss och faktiskt ha roligt. I början trodde jag aldrig att jag skulle klara det här och ska jag vara ärlig så har jag fortfarande ganska starka tvivel. Därför har jag pluggat som en tok på sistone, lagt ner min kropp och själ i att klara det här körkortet som jag nu så gärna vill ha. Jag drömmer körkortsfrågor om nätterna och hur jag sitter bakom ratten och kör ensam. Att få mitt körkort skulle vara så otroligt stort för mig att jag inte kan förklara. Därför har jag verkligen gått in för detta.


Dock kom jag fram till i helgen att plugga 10 timmar per dag, ibland 12 i sträck utan mat funkar inte i längden. Det är så att jag pluggar som bäst på fastande mage eller på väldigt lätt mat. Det låter inte logiskt men jag blir så jäkla koncentrerad när jag är lite hungrig. Sedan om jag är jäkligt inne i något så glömmer jag tid och rum så jag glömde helt bort att äta. Jag vet inte hur länge som jag har hållt på såhär men i lördags kväll så sade mig kropp ifrån. Det började med att jag såg suddigt, allt började att snurra tills jag inte längre kunde stå upp. Efteråt så låg jag bara chockad i min säng och grät och funderade på vad som hade hänt.


Jag har tagit det lugnt ett par dagar nu och enbart pluggat en liten stund varje dag. Imorgon tänkte jag påt igen men inte i samma tempo som förut. Framförallt så får jag inte glömma bort att äta vilket är anledningen till detta. Nu får det bli kortare stunder men regelbundet. Jag försöker även intala mig själv att om jag inte klarar det på första försöket så är det OK. Man kan och får göra om men tyvärr så har jag lite svårt att förstå detta. Jag kommer helt enkelt bli väldigt väldigt besviken på mig själv om jag inte klarar det!

Kramkram